cmagnell

Jag ska donera ägg. Jag har fått möjligheten att hjälpa någon att få ett barn.

Processen började i våras.
Möte med koordinator på Reproduktionsmedicinskt Centrum i Malmö.
Provtagning.
Läkarbesök.
Kuratorbesök.
Vänta 6 månader....

Ääääääääääääntligen har 6 månader gått och i förra veckan va det dags för provtagning igen och besök hos koordinatorn!!

Har jag tur kan vi börja imorgon..
Först ska man ta nån nässpray med hormoner (eller nåt..) som blockerar mina egna hormoner och som gör att jag kommer i klimateriet typ.. Det är för att dom ska kunna styra när äggplocket ska ske.. 
Stackars Daniel.. Det kommer innebära svallningar (svett!!!), huvudvärk (har jag 24/7 i vilket fall!), humörsvängningar (kan de bli värre än nu?) och torra slemhinnor (no sexytime??) och trötthet. (jag som är sååååå pigg annars... kommer ju bli en chock!!!)
Kort o gott, jag kommer må som dom flesta damer i en viss ålder... ;) 

Efter det ska man ta sprutor i magen ett tag.. ( Jippiii...) Det är nån hormonstimulering så att jag ska börja producera många ägg (annars blir de bara ett i taget för er som inte vet.. väl?? de e jag nog säker på iaf..)

Undertiden jag gör detta gör dom två kvinnorna samma sak för att vara redo att få mina ägg....

Sen är det dags för plocket! Dom tar ut mina o sätter in dom i dom andra och sen håller vi tummar o tår för att det blir barn!!!

Efter jag varit hos koordinatorn i onsdags skulle hon kontakta paren som står överst på väntelistan!! Tänk att ÄNTLIGEN få det där samtalet.. De måste var sååå fantastiskt!!
Dessa paren har gått genom mky för att vara just där när samtalet kommer...
Först försökt få barn länge..
Kolla upp om det är något fel på någon av parterna..
Ta beslutet att försöka få hjälp på annat sätt..
Stå på väntelista några år..

Plus en massa som jag inte ens kan föreställa mig.
Bara tanken på att varje månad ta minst ett graviditetstest och gång på gång på gång bli såå besviken och ledsen gör att det skär i hjärtat på mig.

När jag skulle på läkarbesöket såg jag ett par som gick in till koordinatorn. Tårarna började rinna. Undrar hur deras väg dit sett ut.. :(

Men nu gör jag iaf vad jag kan för att hjälpa någon. Känns bra, men jag e sjukt nervös.. (otippat va? jag blir ju nervös över allt..) (ahnä.. hoppas de stackars barnet inte ärver den genen... ;) )

By the way...
Dom tog ut min p-stav i onsdags också så de va bara att trava in på apoteket och köpa kondomer....
Kändes lite pinigt (tonårsord) men jag hade lillan i vagnen o Emilia bredvid så dom trodde säkert att de va till henne o att hon inte vågade köpa själv.. Smart drag... ;)