Äggdonation. Check.
Då va det gjort.
Den långa processen är över.
Jag har ökat chansen för någon att kunna få barn.
Har funderat fram och tillbaka i 1 månad på att skriva om denna "resa".. Jag har mått dåligt från och till.
Har tänkt att om jag skriver om det jobbiga med det här kanske någon som ev hade velat göra detta, skulle låta bli. Om jag inte skriver något så verkar det lätt att gå igenom.
Men jag har själv under behandlingen önskat få höra från någon som gjort detta. Lite mer utförligt liksom. Vad som är normalt och så.
I det stora hela har denna månaden gått jättefort iaf.
Idag gjorde jag äggdonationen.
En konstig dag. En lång dag. En bra dag.
För ungefär en månad sen började jag med hormonerna. Dom första 2 veckorna skulle jag sättas i ett konstgjort klimaterie, för att sen ta andra hormoner som gör att man producerar massa ägg på en gång.
"Klimateriehormonerna" (suprecure tror jag den hette..) tar man i form av nässpray. (skitskumt)
3 ggr om dagen 2 puffar varje gång. (jävla jobb att komma ihåg at ta den med sig överallt)
Den gör iaf (om jag fattat det rätt) att man får östrogenbrist.
Jag hade sjuk huvudvärk och kände mig vääääldigt nere. Det stod att man fick humörsvängningar (vilket jag har annars också) och det fick jag, men deppigheten va lätt värst. Jag mådde precis likadant när jag blev gravid.
Men detta varade bara i 2 veckor o va värst i slutet av dom.
Blev genast mkt bättre när jag började med gonal-F, som man tar i sprutform i magen.
Jag är inte spruträdd, men jag har en viss spärr som säger att det inte känns helt normalt att sticka sig själv.
Fick öva en gång hos koordinator. Va inte riktigt beredd den gången, men de va bara att köra.
Men men.. De va bara till att köra.
De gör inte speciellt ont. Att tatuera sig på diverse ställen är något plågsammare så...
Kände mig helt ok i 1 1/2 vecka. Men i torsdags började jag må dåligt. Hjärtklappning, tungt att andas o pulsen kändes i hela kroppen. Skumt..
Fredag kväll kände jag mig väldigt orolig och fredag natt vaknade jag o började kräkas våldsamt.
Jaha, nu har jag fått vinterkräksjuka tänkte jag. Kul. Höll på en timme, sen kunde jag tillslut lägga mig i sängen igen.
BTW.. Det finns få tillfälle man känner sig så ynklig som när man hänger med huvudet i toastolen.. ( Oavsett vad anledingen varför är, man tycker alltid lika synd om sig själv.. Och vägen in till sängen känns som flera mil..)
Iaf.. På morgonen kände jag mig fortf lika konstig och fick stanna hemma från jobb. (ångest)
Blev sämre under förmiddagen o ringde sjukvårdsupplysningen. Dom rådde mig ringa KK-akut. Sköterskan där kontaktade läkaren och hon ville att jag skulle komma dit.
Skit också. Jag HAAATAR när man måste åka in. (vilket förklarar varför jag för några år sen gick i 1 dygn med bruten arm innan mamma tvingade mig till akuten..)
Nu va de ju KK-akut så det florerade inte så mkt baciller i luften, men ni vet, om man sitter på vanliga akuten, jag vågar knappt andas eller röra något!!
IAF... Jag åkte dit o satt några timmar. Blev till slut inkallad. Sätter mig. Då ringer läkarens telefon. Ett akutfall. Hon ber mig gå ut i väntrummet igen. Jaha.. Då va man tillbaka på ruta ett..
Men gud va hemsk jag är.
Någon stackare är ju jättedålig.
Usch, tänk om det är någon som håller på att mista sitt barn på förlossningen??
Och här sitter jag o klagar över att jag får vänta.
Jääävligt dålig karma.
Men borde där inte var nån annan läkare nere på förlossningen??
Fast sköterska sa att det kunde ta tid när jag kom dit, eftersom jour-läkaren sprang runt i hela byggnaden.
När hon sen kommer till mig kommer hon tänka - här sitter hon o klagar. Hon skulle bara veta..
3e IAF..
När jag väl kom in så kollade dom så att alla ägg såg bra ut, Kolla hjärtat o massa sånt. Allt såg bra ut, Heelt meningslöst att jag åkte dit kändes det som.. Men eftersom dom va rädda att jag fått vatten i lungorna så va de ju bra att konstatera att jag inte fått det. En del vatten i äggstockarna dock. Resten av symptomen sa dom va pga hormonerna. Även om dom inte är jättevanliga. Typiskt att jag skulle få dom då jue... ;P
Ja, förresten.. Här i slutet har man ganska ont i magen.. Och man kan gå upp lite i vikt. Själv ser de ut som jag är gravid.
Efter detta återstod det ett sista test, Sköterskan tog blodprov o bad mig sätta mig i väntrummet.
Och där satt jag... minuterna gick.
och gick...
och gick..
Shit.
De kan ju inte vara bra resultat de här..
Annars hade dom ju skickat hem mig.
Läkaren sa att om dom va bra kunde jag gå hem...
Jaha, Nu har dom hittat nåt.
Skit också.
Va fan, jag får gå o fråga...
Eller..
jag vill ju inte stressa dom.
Väntar lite till.
Dom kommer nog snart...
Nähä..
Nä, nu går jag dit..
Ursäkta mig...
Mmm, jag ska kolla säger hon..
Kommer tillbaka.
Jo, proverna va bra! Du kan gå. Ärligt talat så har vi glömt säga till dig bara...
Ok, tack så mkt då. Hej..
Him igen...
Samma kväll är det dags att ta "äggmognadssprutan" Ovitrell (Otrivell, Orvitell who knows...)
35 timmar efter den är det dags att plockas..
Vilket var i morse.
Kl 7.30 infann jag mig på kliniken.
Fick smärtstillande och lugnande.
På med vit rock o snygga knästrumpor i nät.. Wawawiiwaa...
Blev överraskande snabbt vimsig o snurrig.
Fick vi något tillfälle en nål i armen och något för illamående, men det är lite dimmigt...
Kl 8 fick dom leda mig in till OR, (har för mig att dom säger så i Grey´s anatomy.. t ex "GET OUT OF MY OR!!!!!")
alltså, nån steril miljö där dom gör ingrepp.. Operationssal? Fast det låter så dramatiskt. Fast man va tvungen att gå igenom två dörrar o den första va tvungen att bara stängd innan man öppnade den andra o personalen va tvugna att byta skor vid ett visst streck på golvet..
(shit va mkt jag skrivit o jag har fan inte kommit någonstans..)
Där inne fick jag lägga mig och fick 3 eller 4 bedövningssprutor, Den 3 eller 4 gjorde skitont vill jag minnas.
Fick kolla på två skärmar på vad som hände.
Kommer inte ihåg så mkt med än att en sköterska förklarade o pekade på var man kunde se nålen som tog ut äggen.
Det hela gick väldigt snabbt.
Ut på min brits igen. Ev åt jag först eller så sov jag en stund. Ingen aning. Men efter jag ätit o tyckte jag kunde gå hem, började jag må kasst. En sköterska kom in o sa att jag va helt vit i huvudet. Jag fick syrgas (igen, hade fått det innan också, men kommer inte ihåg när..) o någonting för att jag mådde illa. Tror jag sov igen.
Förresten va ju läkaren inne o snackade med mig. Kommer absolut inte ihåg va han sa, men jag vet att jag tyckte att han pratade skittyst o jag försökte fästa blicken på honom så han trodde jag fattade...
Har förmodligen sovit efter detta för att när sen min koordinator kom in, kommer jag ihåg lite mer.
Hon berättade att dom kunde bara använda 4 av 9 ägg. Vilket innebär att det bara blir ett par som får dom. Det andra paret får vänta lite till. Fy va ledsen jag blev. Så hemskt ju. Men tydligen va paret medvetna om att det kunde bli såhär. Hemskt iaf. All denna väntan dom redan gått igenom..
Men 2 glada själar får 4 ägg att försöka med iaf..
Det låter som jag va på sjukan skitlänge! Men de va från 7.30 till 10.15 typ!!! haha...
När jag sen skulle hem kände jag att gå, som jag tänkt, kanske inte va så smart... Så de bidde en taxi.
Väl hemma stupade jag i säng o sov från ca kl 10.30 - 15. Gick o la mig med lillan kl 15.30 igen o sov en timme till.
Har ont i magen o känner att det är lite jobbigt att böja sig (eller rättare sagt, jobbigARE än vanlig, jag e ju stel som en gammal tant annars också..) Kommer nog att ha ont i några dagar till o de blir inget sexy-time på 2 veckor har jag för mig att dom rekommenderade... Livet e bra tufft! ;)
(Sista) IAF tycker jag att detta har varit värt det! Så jpbbigt har de inte varit. Min graviditet va sjuuukt mkt värre! Och jag kan tänka mig göra detta igen om det passa i livet.
Kom igen tjejer!!!!!
Ta en funderare!
Det finns faktiskt inget bättre än att få gör någon riktigt glad.. <3
Hoppas ni haft en mysig lucia..
Den långa processen är över.
Jag har ökat chansen för någon att kunna få barn.
Har funderat fram och tillbaka i 1 månad på att skriva om denna "resa".. Jag har mått dåligt från och till.
Har tänkt att om jag skriver om det jobbiga med det här kanske någon som ev hade velat göra detta, skulle låta bli. Om jag inte skriver något så verkar det lätt att gå igenom.
Men jag har själv under behandlingen önskat få höra från någon som gjort detta. Lite mer utförligt liksom. Vad som är normalt och så.
I det stora hela har denna månaden gått jättefort iaf.
Idag gjorde jag äggdonationen.
En konstig dag. En lång dag. En bra dag.
För ungefär en månad sen började jag med hormonerna. Dom första 2 veckorna skulle jag sättas i ett konstgjort klimaterie, för att sen ta andra hormoner som gör att man producerar massa ägg på en gång.
"Klimateriehormonerna" (suprecure tror jag den hette..) tar man i form av nässpray. (skitskumt)
3 ggr om dagen 2 puffar varje gång. (jävla jobb att komma ihåg at ta den med sig överallt)
Den gör iaf (om jag fattat det rätt) att man får östrogenbrist.
Jag hade sjuk huvudvärk och kände mig vääääldigt nere. Det stod att man fick humörsvängningar (vilket jag har annars också) och det fick jag, men deppigheten va lätt värst. Jag mådde precis likadant när jag blev gravid.
Men detta varade bara i 2 veckor o va värst i slutet av dom.
Blev genast mkt bättre när jag började med gonal-F, som man tar i sprutform i magen.
Jag är inte spruträdd, men jag har en viss spärr som säger att det inte känns helt normalt att sticka sig själv.
Fick öva en gång hos koordinator. Va inte riktigt beredd den gången, men de va bara att köra.
Men men.. De va bara till att köra.
De gör inte speciellt ont. Att tatuera sig på diverse ställen är något plågsammare så...
Kände mig helt ok i 1 1/2 vecka. Men i torsdags började jag må dåligt. Hjärtklappning, tungt att andas o pulsen kändes i hela kroppen. Skumt..
Fredag kväll kände jag mig väldigt orolig och fredag natt vaknade jag o började kräkas våldsamt.
Jaha, nu har jag fått vinterkräksjuka tänkte jag. Kul. Höll på en timme, sen kunde jag tillslut lägga mig i sängen igen.
BTW.. Det finns få tillfälle man känner sig så ynklig som när man hänger med huvudet i toastolen.. ( Oavsett vad anledingen varför är, man tycker alltid lika synd om sig själv.. Och vägen in till sängen känns som flera mil..)
Iaf.. På morgonen kände jag mig fortf lika konstig och fick stanna hemma från jobb. (ångest)
Blev sämre under förmiddagen o ringde sjukvårdsupplysningen. Dom rådde mig ringa KK-akut. Sköterskan där kontaktade läkaren och hon ville att jag skulle komma dit.
Skit också. Jag HAAATAR när man måste åka in. (vilket förklarar varför jag för några år sen gick i 1 dygn med bruten arm innan mamma tvingade mig till akuten..)
Nu va de ju KK-akut så det florerade inte så mkt baciller i luften, men ni vet, om man sitter på vanliga akuten, jag vågar knappt andas eller röra något!!
IAF... Jag åkte dit o satt några timmar. Blev till slut inkallad. Sätter mig. Då ringer läkarens telefon. Ett akutfall. Hon ber mig gå ut i väntrummet igen. Jaha.. Då va man tillbaka på ruta ett..
Men gud va hemsk jag är.
Någon stackare är ju jättedålig.
Usch, tänk om det är någon som håller på att mista sitt barn på förlossningen??
Och här sitter jag o klagar över att jag får vänta.
Jääävligt dålig karma.
Men borde där inte var nån annan läkare nere på förlossningen??
Fast sköterska sa att det kunde ta tid när jag kom dit, eftersom jour-läkaren sprang runt i hela byggnaden.
När hon sen kommer till mig kommer hon tänka - här sitter hon o klagar. Hon skulle bara veta..
3e IAF..
När jag väl kom in så kollade dom så att alla ägg såg bra ut, Kolla hjärtat o massa sånt. Allt såg bra ut, Heelt meningslöst att jag åkte dit kändes det som.. Men eftersom dom va rädda att jag fått vatten i lungorna så va de ju bra att konstatera att jag inte fått det. En del vatten i äggstockarna dock. Resten av symptomen sa dom va pga hormonerna. Även om dom inte är jättevanliga. Typiskt att jag skulle få dom då jue... ;P
Ja, förresten.. Här i slutet har man ganska ont i magen.. Och man kan gå upp lite i vikt. Själv ser de ut som jag är gravid.
Efter detta återstod det ett sista test, Sköterskan tog blodprov o bad mig sätta mig i väntrummet.
Och där satt jag... minuterna gick.
och gick...
och gick..
Shit.
De kan ju inte vara bra resultat de här..
Annars hade dom ju skickat hem mig.
Läkaren sa att om dom va bra kunde jag gå hem...
Jaha, Nu har dom hittat nåt.
Skit också.
Va fan, jag får gå o fråga...
Eller..
jag vill ju inte stressa dom.
Väntar lite till.
Dom kommer nog snart...
Nähä..
Nä, nu går jag dit..
Ursäkta mig...
Mmm, jag ska kolla säger hon..
Kommer tillbaka.
Jo, proverna va bra! Du kan gå. Ärligt talat så har vi glömt säga till dig bara...
Ok, tack så mkt då. Hej..
Him igen...
Samma kväll är det dags att ta "äggmognadssprutan" Ovitrell (Otrivell, Orvitell who knows...)
35 timmar efter den är det dags att plockas..
Vilket var i morse.
Kl 7.30 infann jag mig på kliniken.
Fick smärtstillande och lugnande.
På med vit rock o snygga knästrumpor i nät.. Wawawiiwaa...
Blev överraskande snabbt vimsig o snurrig.
Fick vi något tillfälle en nål i armen och något för illamående, men det är lite dimmigt...
Kl 8 fick dom leda mig in till OR, (har för mig att dom säger så i Grey´s anatomy.. t ex "GET OUT OF MY OR!!!!!")
alltså, nån steril miljö där dom gör ingrepp.. Operationssal? Fast det låter så dramatiskt. Fast man va tvungen att gå igenom två dörrar o den första va tvungen att bara stängd innan man öppnade den andra o personalen va tvugna att byta skor vid ett visst streck på golvet..
(shit va mkt jag skrivit o jag har fan inte kommit någonstans..)
Där inne fick jag lägga mig och fick 3 eller 4 bedövningssprutor, Den 3 eller 4 gjorde skitont vill jag minnas.
Fick kolla på två skärmar på vad som hände.
Kommer inte ihåg så mkt med än att en sköterska förklarade o pekade på var man kunde se nålen som tog ut äggen.
Det hela gick väldigt snabbt.
Ut på min brits igen. Ev åt jag först eller så sov jag en stund. Ingen aning. Men efter jag ätit o tyckte jag kunde gå hem, började jag må kasst. En sköterska kom in o sa att jag va helt vit i huvudet. Jag fick syrgas (igen, hade fått det innan också, men kommer inte ihåg när..) o någonting för att jag mådde illa. Tror jag sov igen.
Förresten va ju läkaren inne o snackade med mig. Kommer absolut inte ihåg va han sa, men jag vet att jag tyckte att han pratade skittyst o jag försökte fästa blicken på honom så han trodde jag fattade...
Har förmodligen sovit efter detta för att när sen min koordinator kom in, kommer jag ihåg lite mer.
Hon berättade att dom kunde bara använda 4 av 9 ägg. Vilket innebär att det bara blir ett par som får dom. Det andra paret får vänta lite till. Fy va ledsen jag blev. Så hemskt ju. Men tydligen va paret medvetna om att det kunde bli såhär. Hemskt iaf. All denna väntan dom redan gått igenom..
Men 2 glada själar får 4 ägg att försöka med iaf..
Det låter som jag va på sjukan skitlänge! Men de va från 7.30 till 10.15 typ!!! haha...
När jag sen skulle hem kände jag att gå, som jag tänkt, kanske inte va så smart... Så de bidde en taxi.
Väl hemma stupade jag i säng o sov från ca kl 10.30 - 15. Gick o la mig med lillan kl 15.30 igen o sov en timme till.
Har ont i magen o känner att det är lite jobbigt att böja sig (eller rättare sagt, jobbigARE än vanlig, jag e ju stel som en gammal tant annars också..) Kommer nog att ha ont i några dagar till o de blir inget sexy-time på 2 veckor har jag för mig att dom rekommenderade... Livet e bra tufft! ;)
(Sista) IAF tycker jag att detta har varit värt det! Så jpbbigt har de inte varit. Min graviditet va sjuuukt mkt värre! Och jag kan tänka mig göra detta igen om det passa i livet.
Kom igen tjejer!!!!!
Ta en funderare!
Det finns faktiskt inget bättre än att få gör någon riktigt glad.. <3
Hoppas ni haft en mysig lucia..
