cmagnell

Funderade lite över de här att folk (tjejer) ofta beskriver sig som pigg o glad (har faktiskt ALDRIG hört eller sett någon kille skriva det). Vad innebär det att man är pigg då, undrar jag?
Att man inte behöver sova middag?
Att man studsar upp ur sängen på morgonen?
Att man inte snoozar?
För isf är jag INTE pigg. tvärtom. Jag är den tröttaste jag känner. Jag är en trött o glad (50% iaf) tjej..
Eller e de så att pigg betyder att man snackar mycket om oväsentliga saker kanske?
För isf är jag pigg...
Det finns ju inget bättre än att prata om helt totalt meningslösa saker..

Idag fick jag en jättefin fråga.. Vill du bli min tärna?
En normal peson skulle väl reagerat positivt och tacka ja direkt? Eller?
Men nu är jag ju som jag är... Såhär gick mina tankar:
HERREGUUUUUD!!! JAAAG???
Vad glad jag bli!!!!
Men herregud. Jag? Ah nä.
Tal.
Kyrka.
Folk.
Gud va jag känner mig svettig.
Fan, jag mår illa.
Tänk att hon frågar just MIG!!!!
Vilken hög puls jag har!
Guuud va gulligt!
Vilken ära!
Shit, bara jag inte kräks, mår verkligen illa nu....
Herreguuud va varmt här är inne!!!!!!
Du du du duuuuu.... (bröllopslåten)
Hon kommer ju behöva ruska mig precis innan vi ska gå in i kyrkan och skrika: TA DIG SAMMAN KVINNA!!!!
Jag måste veeerkligen duscha så fort jag kommer hem...
Jag kommer inte kunna äta den goda bröllopsmiddagen. Kommer var för nervös inför talet...
Tänk när Lina gifte sig.. Visste att hon skulle nämna mig i sitt tal och jag höll på att kissa på mig av bara det...
ALLA kommer ju titta på mig när jag håller talet.
Jag är faktiskt kissig redan nu känner jag...
Jag kommer inte ha en aning om vad dom andra sagt innan jag hållt mitt tal.
Pling pling i glaset...
DING DONG. DING DONG.

Ja, typ såhär fungerar fröken Magnell.. (tänk om jag blir Magnell - Svärd någon gång.. hmm. du du du duuuuu... du du du duuuuuu.....)
Jag haaaatar när fler än 4 personer tittar på mig på en gång!!! Blir sjukt nervös!!
När Lina gifte sig bad hennes tärna mig att gå fram o lägga en lapp vid dopfunten precis innan det skulle börja. Vilket betydde att kyrkan va fullsatt redan. Jag vågade inte. Jag vågade alltså inte gå förbi alla dessa människorna för att lägga en lapp... de va de enda jag behövde göra men klarade det inte. Så jag bad någon som såg ut att veta var dopfunten var.. (jag hann ju tänka: TÄNK OM JAG INTE HITTAR DOPFUNTEN DÅ!!!)

De konstiga är att när jag va liten så sjöng jag och dansade i skolan. (alltså när vi hade uppvisningar, inte annars..) Jag ääälskade det!!! Dessutom spelade jag klarinett! ( coolt, jag vet...) OCH va med i en om möjligt ÄNNU coolare orkester! (där jag iofs inte kan skryta med att jag spelade.. jag var MED, men satt mest o rörde på fingrarna för att de skulle se ut som att jag spelade... jag va kaaaaaass.... och jag ville ju inte förstöra för dom andra.. och jag kunde ju faktiskt inte låtarna.. va inte så värst flitig på att öva heller... anledningen att jag fortsatte va främst för att jag tänkte: Mamma o pappa har ju lagt ner så mkt pengar på detta, så de är ju taskigt om jag slutar nu.. " så ist fortsatte jag slösa deras pengar... :( förlåt..)
En vinterdag i årkurs 8 skulle jag upp och sjunga White Christmas med kören. Precis innan vi skulle upp började jag må illa, svettas o blev extremt kissig.. Sen höll jag på att svimma. Så vår studierektor vid tillfället (Thor Andersson) upptäcker de o får ut mig i friska luften o hämtar en stol.
Efter det blev jag aldrig den samma Camilla.
Hon va för alltid borta.
Vilket kanske på nåt sätt va bra.. Va veeerkligen inte så bra på att varken spela klarinett eller dansa.. (vilket jag iofs är gryyyym på när jag är full..dansa alltså..) Så jag kanske gjorde världen en tjänst.. Eller iaf mina föräldrar.. "va duktig du va idag Camilla"... Tänk va föräldrar håller skenet uppe för sina talanglösa barn..

Känns som att jag tappade tråden litta... Bröllopet!
Sa till henne att jag måste fundera.. Jag vill men vet inte om jag klarar det nämligen..
Hon känner mig väl och förstod..
Det är ett litet bröllop.
Jag har träffat alla.
Jag behöver inte hålla tal.
Jag ska gå in i kyrkan med deras lille son, vilket betyder att alla kommer titta på honom.. (svisch...)
Så.. Det är inte så mkt att fundera över.
Jag har nu tackat JA!!!!
Är sååå sjukt exhalterad!!
Kan inte sova..
Har googlat möhippor hela natten..
Har sjukt mkt ideer som snurrar...
Funderar, funderar..
Fantiserar, fantiserar..

Bröllopet kommer äga rum september 2011..
Så de e nog rätt lugnt?
Detta är sååååå mig...
Jag har rääätt mkt tid på mig....
Det som är bra är att jag har 1 år och 5 (eller 4) månader på mig att förbereda mig mentalt.
Tror ni jag hinner????
Shit va jag känner mig stressad nu!!!