cmagnell

Häromdagen satt jag och Nova-Li i parken utanför. Jättemysigt som vanligt! Plötsligt kommer en liten thailändsk kvinna och hennes lilla pojke gående. När hon kommer fram till mig säger hon hej. Stannar vagnen. Tar en filt. Lägger den intill min. Och då menar jag KLOSS-intill! Hon la den alltså kant i kant me min! Sen tar hon ur pojken och sätter honom på filten. Och sätter sig själv. Pojken kryper genast över på vår filt och börjar leka med Nova-Lis leksaker. Men säger inte ett ljud sen.

Detta är en väldigt märklig situation att hamna i faktiskt.
Vi sitter alltså i en park, vilket betyder att det finns GOTT om plats. Där fanns typ 3 sällskap till i hela parken!
Hade hon satt sig 2 meter ifrån iaf hade det känts bättre.
Att hon dessutom inte säger ett ord sen va jättekonstigt.
Jag försökte prata lite men hon svarade inte, så jag antog att hon inte kunde svenska.
Så där satt vi...
Dududuuu... lalalaaa....*vissel*....
Det ska MYCKET till för att jag ska känna mig obekväm (kan prata mig ur det mesta, men nu hjälpte ju inte det eftersom hon inte fatta vad jag sa...) men detta va riktigt jobbigt.

Det är iaf sjukt osvenskt att göra så..
Man kanske gör så i Thailand? (får fråga vår vän Nan...)
I vilket fall..
Nova-Li verkade tycka det va rätt kul, förutom när han la sig över henne..hahaha....
Mamman hade vitt nagellack med svarta blommor på tårna och självklart ser lillan det och kryper fram direkt och ska peta på det.. (liiiite jobbit eftersom jag har fotfobi som dom flesta nog vet..)

Vi satt där i en evighet kändes det som..
Det va jättefint väder så jag ville ju inte gå, men jag tyckte det va så jobbigt så de va bara att packa ihop sig och gå..

Mina vänner säger att sånt här händer oftast bara mig. En gång träffade jag en kille på en busshållplats som började prata med mig. När vi gick på satte han sig över gången o fortsatte. Sen skulle vi på samma tåg.. På stationen passade vi varandras väskor när vi sprang på toa. När vi skulle på tåget såg jag till att sätta mig först så att han kunde välja själv om han ville sätta sig någon annanstans. Men han frågade om de va ok om han satt med mig och det va de, han va skittrevlig (och jäävligt snygg..hehe..). När vi kom till nästa destination skulle jag ta annat tåg och han en buss. Dom ropade att hans buss skulle gå om 3 minuter så han fick jättebråttom. Han kramade om mig och sa att det va jättekul att träffas sen sprang han till bussen. Sen såg jag aldrig honom igen. Vet inte ens vad han hette.. Vi pratade alltså i 4 timmar och vi hann få reda på massor om varandra. Så sjukt egentligen att man bara kan sitta och berätta massa för en främling. (har man otur kan de nog va lite farligt också..hmm...)
Hade det varit i en film hade vi sprungit på varandra något år senare, blivit kära, missförstått varandra, gjort slut. fått reda på att det va ett missförstånd av någon, jag skulle flugit någonstans och han hade hunnit stoppa mig preciiiiiis innan jag gått på planet och sen hade vi levt lyckliga resten av livet... (eller iaf fram till eftertexterna)

Nu va de ju en jävla tur att de inte va en film, nu fick jag ju istället träffa min älskade Daniel!!
På tal om honom.. Borde jag tvivla på hans kärlek?? Bedöm själva....

Häromdagen satt jag och en kompis o pratade om svartsjuka.. Typ såhär lät det:
Jag: Alltså jag skulle kunna stå här i bara Bh och klippa en kille utan att Daniel skulle bry sig.. Han vet inte vad svartsjuka är..
Daniel: Jag kan visst bli svartsjuk! Men inte på dig!
Jag o min kompis: VA??? Hahahahahahahahahahaha!!!!
Daniel: Det va kanske inget bra?

Så jääävla roligt!!!!! Vem fan blir han svartsjuk på då??????
Han försökte förklara sig.. "alltså jag blir inte svratsjuk för att jag vet hur du är och jag litar på dig!!" Det blev ju bättre. Jag förstod ju hur han menade men det lät ju sjukt kul!

Igår sa han såhär till min syster Marie:
"Vi måste ordna någon gång när vi två är helt själva!"
(Marie, du kommer ihåg ord för ord, men de va typ så han sa..)
Detta säger alltså pappan åt mitt barn till min syster!!!!!!!
Hahahahahaha....
Marie började aaasgarva och berättade genast!
Förklaringen var att dom två älskar tv-spel och att dom pratat om det länge, men de lät ju urkul!!
Marie brukar säga att om hon o Daniel varit tillsammans hade dom bara suttit och spelat. Och om jag o Richard (maries kille) varit tillsammans hade vi bara suttit och berättat hur mycket vi tyckte om varandra..
Så det är nog bäst att det förblir som det är.. ;P