cmagnell

Detta är riktigt dålig karma och jag hoppas verkligen att ingen känner personerna jag kommer skriva om...
Tv-reklamen Blomsterbergs möbler i Eslöv... dom två små barnen..som pratar väldig skånska..
Jag blir sjukligt provocerad bara jag ser dom!!!! GAAAAH!!!!!!!!!!!!!!
Reklamen är så dåååålig!!!!! Och dom är sååå irriterande...
Och va är det för en frisör som klippt den stackars flickans lugg????
Och varför lutar dom sig så till varsett (vars ett/varsitt??? gaaah!!!) håll???
http://www.youtube.com/watch?v=OSeajBgBtvY

Jag har fått en ny mobil!! En Aino! (vilket har tagit mig ett halvår för att lära mig vad den heter, Men på salongen hade vi en kund som hette det, så jag brukar tänka på henne så kommer jag ihåg namnet) Egentligen är den begagnad eftersom jag fått den efter Daniel. Vi plockade ut den när vi förnyade mitt abonnemang. ( vilket jag inte vann så mkt på.. jag betalar 100 kr extra i månaden och Daniel fick mobilen.. En mindre lyckad deal för mig alltså..) Men nu har jag iaf fått ta över den! ÄNTLIGEN!
Det jag skulle komma fram till är iaf att den har en sån lucka som man drar upp för att svara och pinsamt nog känner jag mig lika stolt varje gång jag fäller upp den... stolt är kanske fel ord.. häftig.. eller tuff kanske.. (vilket det än är av alternativen inser jag iaf att det är något genant att jag känner så..)

Något annat som känns lite genant är ett beteende jag har som hängt kvar sen jag var liten..
Om jag går på en trottoar och hör en bil komma bakifrån så väljer jag ut ett ställe längre fram på trottoaren som jag MÅSTE hinna fram till innan bilen kör förbi mig.. (sporten med att den kommer bakifrån är ju att du inte ser hur fort han kör..) (dom framifrån är för amatörer!!)
Jag kan få riktig panik! Det finns vissa regler för detta, t ex att jag får inte under NÅGRA OMSTÄNDIGHETER börja springa för att hinna!!! (va de rätt ord i den meningen som jag gjorde med stora bokstäver? Börjar fundera på om det var INTE som skulle vara ordet med stora bokstäver ist..)
Detta är extremt stressande faktiskt.
Vad som skulle hända om jag inte hinner fram vågar jag knappt tänka på.
Förmodligen något fruktansvärt.
Detta höll jag på med varje lunch när jag jobbade på Frisörhuset i Svedala. Jag gick nämligen till min mormor varje lunch. Så, så här höll jag på 4 dagar i veckan, 2 sträckor/dag, så många ggr jag hann vägen från frisörhuset och upp till Centralskolan i ungefär 6 år.. 
(börjar fundera på om jag har någon skruv lös)

Som dom flesta nog vet så älskar jag att sjunga. Iaf när jag inte tänker på att folk hör mig.
Eftersom jag har en rätt stark (=genomskärande) röst så finns det få ställen jag vågar sjunga riktigt högt. Det enda riktigt bra stället är bilen! (absoluuut inte i duschen som folk brukar säga, där ekar det ju och det hörs långa vägar. nej tack.)
Iaf, när man sitter i bilen kan man få testa sina röstresurser till max! Fantastiskt roligt! (fast det brukar sluta med att jag får skitont i huvudet om jag kör för långt..)
Nu finns det bara ett problem.
Jag är livrädd att bilarna som kör förbi ska se att jag sjunger. Därför har jag strikta regler när det gäller detta.
* Jag sjunger INTE när jag kör runt i stan. (alldeles för många åskådare)
* Jag slutar om någon bil kör om mig på motorvägen (vilket inte händer så ofta..) alt. att jag tar upp mobilen till örat precis när dom kör förbi för att leka att det är som jag talar i telefon. (detta är rätt jobbigt, men måste tillämpas som någon kör förbi precis när låten är som bäst)
Sen jag fick lillan har jag tyvärr fått  dra ner på skönsången i bilen. (är rädd att det går under barnmisshandel, eftersom ljudnivån är långt över rekommenderad.)
Men visst är det underbart att få skråla och leka att man är Whitney Houston ibland?